En skilsmässa ska enligt huvudregeln beviljas omgående av domstolen. Från denna huvudregel finns det ett par undantag. Är något av dessa undantag tillämpliga måste skilsmässan föregås av en betänketid innan den kan beviljas.
En skilsmässa måste föregås av en betänketid om någon av följande situationer föreligger:
- Om makarna begär betänketid.
- Om endast en av makarna vill skilja sig.
- Om någon av makarna har vårdnad om barn under 16 år som bor hemma hos makarna.
Syftet med betänketiden är att motverka förhastade beslut om skilsmässa. Makarna ska även under betänketiden kunna motiveras att t ex delta i familjerådgivning eller liknande för att “rädda” äktenskapet. Det har ansetts särskilt viktigt när underåriga barn är inblandade.
Betänketidens längd
Betänketiden är minst sex månader och högst ett år. Ansöker makarna gemensamt om skilsmässa börjar betänketiden att löpa den dag som ansökan lämnas in till tingsrätten. Är det endast en av makarna som ansöker om skilsmässa börjar betänketiden att löpa när den andra maken delges skilsmässoansökan.
Fullföljd av ansökan om skilsmässa vid betänketid
När betänketiden löpt sex månader måste makarna ansöka om fullföljd av skilsmässan. Ansökan om fullföljd kan göras gemensamt av makarna eller endast en av makarna.
Ansökan om fullföljd måste ges in till tingsrätten tidigast inom sex månader och senast inom ett år från den dag som betänketiden började löpa.
Exempel: lämnar makarna in en gemensam ansökan om skilsmässa till domstolen den 10 juli 2017 måste någon av dem, eller makarna gemensamt, lämna in en ansökan om fullföljd tidigast den 11 januari 2018 och senast den 10 juli 2018.
Lämnar inte någon av makarna in en ansökan om fullföljd senast inom ett år förfaller ansökan om skilsmässa. Vill någon av makarna därefter skiljas måste hela proceduren göras om med en ny ansökan om skilsmässa, ny period för betänketid etc.
Undantag från undantaget
Huvudregeln är att domstolen ska bevilja en ansökan om skilsmässa omgående. Undantaget är de situationer som angetts ovan där en skilsmässa måste föregås av betänketid.
Men självfallet finns det även ett undantag från undantaget. Ska en skilsmässa föregås av betänketid är det ändå möjligt att få skilsmässan beviljad omgående om makarna “lever åtskilda sedan minst två år”. D v s har makarna inte bott tillsammans de senaste två åren är det möjligt att få skilsmässan beviljad direkt även om endast en av makarna vill skilja sig eller någon av makarna har barn under 16 år som bor hemma.
För att domstolen ska tillämpa undantaget måste makarna bevisa att de inte levt tillsammans under de senaste två åren. Framgår det av personbevis att makarna levt åtskilda sedan minst två år räcker det att makarna ger in personbevisen till domstolen. Visar personbevisen inte att makarna levt åtskilda sedan minst två år är det möjligt att ge in ett s k särlevnadinstyg till domstolen. Ett särlevnadsintyg är ett dokument där två personer som känner makarna väl intygar att makarna levt åtskilda sedan minst två år samt skriver under handlingen.
Annat rörande betänketid vid skilsmässa som kan vara intresse
- Det har vid ett par tillfällen lagts motioner om att systemet med betänketid ska avskaffas. Anledningen till att man föreslagit att systemet med betänketid ska avskaffas är att de anser att systemet med betänketid riskerar att utsätta kvinnor och barn för ett onödigt lidande. Betänketiden drar ut på processen, och människor tvingas stanna kvar i oönskade relationer. Samtliga motioner om avskaffande av betänketid har hittills avslagits av riksdagen.
- I rättsfallet RH 2008:25 klargör Hovrätten över Skåne och Blekinge vad som gäller med avseende på den bevisning som krävs för att styrka att man levt åtskilda sedan minst två år. I domen anger domstolen bl a följande: “När det gäller särlevnad har angetts att påståendet om detta kan godtas om makarna sedan minst två år är skrivna på skilda håll. I annat fall kan ett s.k. särlevnadsintyg, dvs. ett intyg av någon som har kännedom om makarnas förhållanden och som kan intyga att de lever åtskilda sedan minst två år, vara tillräckligt. Det nu sagda talar för att man bör ha i allt väsentligt samma krav på utredningen för att medge äktenskapsskillnad utan betänketid när frågan gäller om det varaktigt bor ett underårigt barn med någon av makarna som när frågan om särlevnad prövas. I situationen att ett underårigt barn enligt personbevis i målet bor tillsammans med föräldern, krävs därför mer än ett påstående från parterna om att så inte är fallet. Exempelvis bör ett intyg motsvarande ett särlevnadsintyg och som utvisar att barnet varaktigt är bosatt någon annanstans många gånger vara tillräckligt. Till hovrätten har inkommit en av parterna undertecknad handling. I den anges: “Då ingen av oss har boende hos sig under 16 år och då vi inte heller anser oss behöva/vill ha någon betänketid hemställer vi att tingsrätten omedelbart dömer till äktenskapsskillnad mellan oss.” Detta påstående från parterna kan, då personbeviset talar i en annan riktning, inte anses utgöra ett tillräckligt underlag för att efterge kravet på betänketid. Med hänsyn härtill kan tingsrättens beslut om betänketid inte anses innebära att målet försenas i onödan. Det står dock parterna fritt att vid tingsrätten lägga fram utredning, som visar att de har rätt till omedelbar äktenskapsskillnad”