Ett testamente måste uppfylla vissa formkrav för att vara gällande. Ett av de krav som gäller för testamente är att testamentsgivarens (testatorns) namnteckning måste vara bevittnad av minst två vittnen. Är testamtsgivarens namnteckning inte bevittnad på rätt sätt är testamentet ogiltigt.
Notera emellertid att ett testamente inte per automatik blir ogiltigt om det inte uppfyller något av formkraven. För att ett testamente ska anses vara ogiltigt krävs att någon klandrar testamentet. Att klandra ett testamente innebär att man väcker talan inför domstol och yrkar att testamentet ska vara ogiltigt. Arvingarna kan således ”godkänna” ett testamente som inte uppfyller formkraven genom att inte klandra testamentet.
Reglerna om bevittning av testamente och testamentsvittnen finner du i ärvdabalken 10 kap 1-4 §§. Ärvdabalken trädde i kraft redan 1958 och vissa delar av lagtexten kan vara något svåra att förstå – i vart fall om du inte är utbildad jurist eller är van vid att läsa lagtext. Vi ska därför i det följande försöka att kort och mycket översiktligt att gå igenom de olika reglerna i ärvdabalken avseende bevittning av testamente.
Testamentsvittnena
Som rubriken antyder är det inte tillräckligt med endast ett testamentsvittne. Det måste finnas minst två personer som bevittnar testamentet. Det kan även vara fler än två personer som bevittnar testamentet om testamentsgivaren önskar detta. Detta är dock ytterst ovanligt.
Det ställs ett antal krav på den person som ska bevittna ett testamente. Enligt ärvdabalken måste ett vittne vara minst 15 år och hen får inte:
- lida av en psykisk störning som innebär att hen inte förstår betydelsen av bevittningen,
- vara gift eller vara sambo med testator,
- vara syskon eller vara gift med syskon till testator, eller
- släkt med testator i rätt upp- eller nedstigande led (förälder, barn eller barnbarn).
Dessutom får inte en person som är testamentstagare eller närstående till en sådan person vara vittne. Med närstående avses testators make eller sambo, syskon, släkt eller svågerlag i rätt upp- och nedstigande led eller dennes maka.
Denna bestämmelse innebär att en förmyndare, en god man eller en förvaltare inte vara vittne om någon som hen företräder får egendom via testamentet. På samma grund kan en företrädare för en juridisk person (t ex ett aktiebolag eller en förening) inte bevittna ett förordnande till förmån för den juridiska personen. T ex kan en person som är ledamot i styrelsen för Djurens Vänner inte vara testamentsvittne till ett testamente där testatorn testamenterar bort egendom till Djurens Vänner.
Bevittning av testamente – vittnenas närvaro
Vad avser själva bevittningen ska testamentsvittnena vara samtidigt närvarande när de bevittnar testamentet. Det är inte möjligt för testamentsvittnena att vara närvarande vid olika tillfällen för att bevittna testamentet.
I ett rättsfall (NJA 1978 s 189) besökte testamentsgivaren på sin arbetsplats upp testamentsvittnena var för sig i deras respektive arbetsrum varvid de bevittnade testamentet. Högsta domstolen ogiltigförklarade senare testamentet med hänvisning till att testamentsvittnena inte varit samtidigt närvarande när de bevittnade testamentsgivarens namnteckning .
Bevittning av testamente – vittnenas kunskap om testamentet
Vittnena måste vara medvetna om att det är ett testamente som de bevittnar. Emellertid behöver de inte ha kunskap om innehållet i testamentet. Vittnena kan därför underteckna testamentet även om texten för själva testamentsförordnandet, d v s den del av testamentet där testamentsgivaren anger vad som ska ske med kvarlåtenskapen, t ex är övertäckt eller på annat sätt är dold.
Ett vittne intygar även med sin bevittning att testamentet ger uttryck för testamentsgivarens vilja, att testamentsgivaren vid tillfället är vid sina sinnes fulla bruk och att det inte föreligger någon psykisk störning, tvång eller annan obehörig påverkan som senare kan ligga till grund för ogiltigförklaring av testamentet.
Bevittning av testamente – Vittnesmening
Enligt lagtexten ska vittnena bestyrka testamentet genom att underteckna det med sina namn. I praktiken innehåller ett testamente oftast en s k ”vittnesmening” med innebörd att testamentsvittnet förklarar att testamentet upprättats på sätt som anges i ärvdabalken. Det är emellertid inte krav att ett testamente innehåller en vittnesmening för att testamentet ska vara gällande. Det är endast namnteckningen som är obligatorisk.
Syftet med en vittnesmening är att undvika framtida oenighet och tvister mellan arvingarna om testamentsgivarens sinnestillstånd när hen undertecknade testamentet. Har vittnena tydligt angett att testamentsgivarens varit vid sina sinnes fulla bruk blir det svårare för den som senare vill klandra testamentet på denna grund. Det är därför väl värt att skriva en välformulerad vittnesmening när man upprättar ett testamente.
Undantag från huvudregeln om bevittning
Det finns vissa mycket speciella undantag från reglerna om bevittning. Dessa undantag gäller s k nödtestamenten och holografiska testamenten och dessa regler är endast tillämpliga i mycket sällsynta undantagsfall. Som klar huvudregel gäller således att ett testamente måste vara bevittnat för att vara gällande.