Ett skuldebrev brukar beskrivas som “en skriftlig utfästelse att betala en penningsumma eller ett skriftligt erkännande av en penningskuld“.
Vissa skuldebrev är avsedda att omsättas, d v s ska enkelt kunna överlåtas mellan kreditgivare. Andra skuldebrev är inte avsedda att omsättas utan har i huvudsak till syfte att utgöra ett skriftligt bevis på att t ex A är skyldig B en viss summa pengar. Man brukar därför kategorisera skuldebrev i två huvudkategorier – enkla skuldebrev och löpande skuldebrev.
Enkla skuldebrev
Ett enkelt skuldebrev är inte avsett att överlåtas. Denna typ av skuldebrev används vanligtvis vid lån mellan privatpersoner. Ett enkelt skuldebrev är ställt till en viss person. Detta innebär att det i skuldebrevet finns angivet en viss person eller ett visst företag som har rätt till betalning.
Även om ett enkelt skuldebrev inte är avsett att överlåtas är det fullt möjligt att överlåta även denna typ av skuldebrev. Den som har rätt till betalning enligt skuldebrevet kan t ex sälja eller ge bort skuldebrevet till någon annan som därefter har rätt till betalning. En förvärvare av ett enkelt skuldebrev får emellertid inte bättre rätt än vad överlåtaren av skuldebrevet har.
Ex. A ska enligt ett enkelt skuldebrev betala 5 000 kronor till B. B överlåter därefter skuldebrevet till C som kräver A på betalning. Hävdar A att hen inte är skyldig att betala till C, t ex på den grunden att A anser att hen redan erlagt betalning till B, har C inte bättre rätt än B. Har A rätt i sin invändning om att hen redan erlagt betalning B är A därför inte skyldig att betala till C.
Löpande skuldebrev
Ett löpande skuldebrev är avsett att omsättas vilket innebär att det är enklare för en kreditgivare att sälja skuldebrevet vidare. T ex är de flesta lånehandlingar vilka såväl privatpersoner som företag undertecknar, gentemot t ex en bank, i form av löpande skuldebrev. Detta innebär att kreditgivaren relativt enkelt kan sälja skuldebrevet vidare till en annan kreditgivare.
Ett löpande skuldebrev innehåller oftast någon av formuleringarna att gäldenären ska betala till “viss man eller order” eller till “innehavaren” av skuldebrevet. Skuldbrev med formuleringen “till viss man eller order” benämns ofta för orderskuldebrev medan skuldebrev med formuleringen att betalning ska ske “till innehavaren” benämns för innehavarskuldebrev.
Ett innehavarskuldebrev kan fritt överlåtas. Gäldenären är skyldig att betala till den som visar upp skuldebrevet. Samma gäller för orderskuldebrev – emellertid måste den som har skuldebrevet, med påskrifter på skuldebrevet från tidigare innehavare att de överlåtit skuldebrevet, kunna bevisa att hen har förvärvat skuldebrevet.
En förvärvare av ett löpande skuldebrev har ett bättre skydd mot invändningar från gäldenären än vad som är fallet vid enkla skuldebrev.
Ex. A ska enligt ett löpande skuldebrev betala 5 000 kronor till B. B överlåter därefter skuldebrevet till C som kräver A på betalning. Invänder A att hen redan har betalt till B och att A därför inte är skyldig att betala till C är A likväl skyldig att betala till C om inte den betalning som A påstår sig ha gjort har antecknats på skuldebrevet.
Ska du upprätta ett skuldebrev kan du med fördel använda dig av en mall för skuldebrev vilket såväl underlättar som påskyndar arbetet med att skriva skuldebrevet.
Reverser
Ofta används beteckningen revers istället för beteckningen skuldebrev. Rättsligt är det inte någon skillnad mellan dessa beteckningar och samma regler gäller oavsett om en handling benämnts revers eller skuldebrev. Den beteckning som oftast används och som överensstämmer med lagtexten är skuldebrev varför beteckningen skuldebrev är att föredra framför revers.